Den jungianska analytiska psykologin föddes samtidigt som den freudianska psykoanalysen. Carl Gustav Jung (1875-1961) var speciellt intresserad av livets senare dels existentiella frågor. Han kallade människans utveckling mot att bli sig själv för individuation. I den jungianska metoden är man intresserad av drömmar, sagor, bilder och myter. Man kan tala om att bygga upp den egna myten. Med terapins hjälp ökar självkännedomen och man kan betrakta det egna livet från olika synvinklar.

Analytisk terapi kan användas för vården av psykiska störningar och som en del av rehabiliteringen av dessa (t.ex. personlighetsstörningar, depressioner, psykoser) också då klienten ren har en diagnos och får psykiatrisk vård. Med dess hjälp kan man bearbeta traumatisk upplevelser eller tidiga problem i växelverkan. Ofta hittas motivet att söka terapi i livssituationen och ålderskriser (skiljsmässor, sjukdomar, död, arbetslöshet, medelålderskris) eller i olika symptom som stör vardagslivet.